transientsniper

Jag minns de dagar då livet var så enkelt
Bara att sträcka ut en hand
Och mannan regnade från himmelen
Och dina ord var allt jag visste var sant

Varje morgon jag vaknade till vinden
De dagar då solen sken för livet
Alla molnen var bortom horisonten
Och lyckan vi tog för givet

Varje sällsam stund i skuggan
Varje odödlig sekund
Alla stunder som tiden fördriver
Nu skulle jag ge allt för ditt lugn

Det är ett ständigt snack om vad vi har
Och vad vi borde ha
Hur man ska göra och vem man ska va
Ingen är nöjd ingen är bra
I en värld där vi föder vår otillräcklighet var dag
Jag vill på något sätt inte generalisera
men det känns mer och mera
som om vi tappar bort tanken med hur vi skulle leva
Filosofin har lagt sig på hyllan och vi fortsätter fylla
dagen med tomma inköp och hysteriska ideal
Ångest och helvetets alla kval
För att leva upp till det som inte längre är ett fritt val
Den man ska va, ja den de säger man ska va


Hon slänger alla sina pengar på smink
Yes du säger hennes val, javisst
I detta nu kanske, men visst är det trist
Att se på det som händer
Kappan vänder i takt med satta trender
Det är rent av märkligt egentligen
Att vi går på samma skit om och om igen
Det märket som pryder din tröja
Är det som gör att du lyckas höja
Din nivå, din status, i vårt samhälle
Har du råd eller ej, vem bryr sig
Det viktigaste är att du känner dig
Som kungen på krogen när du dricker smslånade stålar
Och sedan sparar och snålar
På mat och välbefinnande
Det är märket på tröjan som utmärker vinnaren

Nu slår regnet mot rutan utanför
och skickar ett mystiskt sken
över allt det världen utgör
Mina stelfrusna fingrar försöker skriva
allt det hjärnan vill få ut
Men kall som rakt ur en snödriva
Darrar fingrarna och allt glöms bort
Vägen mellan tanke och formulering känns för lång
och jag tappar bort orden mer än en gång
Tom waits sjunger I hope I don't fall in love with you
But that's just what I want to do
Vad jag redan har gjort och just nu känns det så klart
Du är långt borta nu, men har funnits i mitt hjärta from the start

Jag har druckit morgan och ett par gild
och jag känner hur det trillar till
Du vet det är hett som fan men njet med glid
och man undrar faktiskt om man tjänar tid
du vet det ena utesluter inte det andra
så tanken slår en när man börjar vandra
emot toppen av botten och man sänker shoten
och en för den andre och noll för nothing
du vet det är jävligt fint och taskigt ibland
men man höjer handen för gemene man
och tanken slår en när man hetsar fan
det är fylleslag på tidens tand

är det rock'n'roll eller bara patetiskt
sänker min nivå det känns lite syntetiskt
med alkohol så gott man tål
och ett litet vrål när det är kort om hål
Nej jag ska inte vara snuskig och konstig
men flaskan är tom så fort man korkat upp den
och sanningen är den jag säger min vän
så fort det är tomt fyller vi på igen

För det är hela natten
här ekar skratten
och vi håller takten
som om det var lördagsnatt yeah
vi glömmer bort
allting med tiden
vi slänger skiten
och vi känner glidet
för med botten i topp yeah
vi kickar skiten
och allting slängs bort yeah
med gott folk och spriten

Okej det är måndag kväll på östboskolan
och vi känner det är segt så vi låtsassolar
under glöden som känns när vi är låtsascoola
bakom stängda dörrar så inte vakten golar
för det är nästan kriminellt
enligt rektor
att vi som dricker 5,2or
riskerar utslängnigar åhå
att de inte greppar nuet
när man fyllt tjugo
är det fritt att tömma huet

vi är inte som dom tror
vi är lite bättre
ångesten är en källa och vi trillar dit sen
så du vet vi tömmer skiten
med alkohol
så gott vi tål
saken är den att vi sparkar på
även om tanken är fördriven
och skiten med tiden
det är ett förlegat tankesätt att dölja med spriten
men det är gott som fan när det funkar
och vi dunkar volbeat
tills vi drunknar
jag hör beaten i huvudet när jag skriver den här skiten
så bara sänk din grogg och glöm bort problemen med tiden

För det är hela natten
här ekar skratten
och vi håller takten
som om det var lördagsnatt yeah
vi glömmer bort
allting med tiden
vi slänger skiten
och känner glidet
för med botten i topp yeah
vi kickar skiten
och allting slängs bort yeah
med gott folk och spriten

Det är märkligt ändå
hur det knackar på
att det finns nånting där hemma
att vänta på
hon är vacker som få
yeah hon är allt jag vill
och med henne önskar jag
att tiden stod still
hon är sol och måne
och alla stjärnor och jag önskar med livet
att jag var hos henne hela tiden

för med henne
känns allting fint så till vida
att när solen går upp
vill jag vara vid hennes sida
du vet under täcket på kudden
och känna livet glida
som båten längs udden
alla texter om henne är en dröm att skriva

Vaknar på rygg i sängen med mobilen i handen
Torr i munnen, ont i huvudet
Golvet gungar och jag gungar

Det här var mindre kul och om en timme är det lektion
Jag känner väl mig inte riktigt i form för det
Ska gå och ta en dusch nu och se om det blir bättre
och äta frukost
Det blir säkert bra

Usch...


Rummet krymper och jag trängs med väggar

Det är konstigt det där med bekräftelse, i det här fallet gäller det dock inte den bekräftelse jag vanligtvis suktar efter utan den om kunskap, eller hur man nu ska uttrycka det.
Jag har varit ganska rädd för det här med motorsågning och känt mig allmänt osäker med sågen i nävarna, men idag efter att jag blivit godkänd på motorsågskörkortet och skulle gå och kvista ett träd, så kändes det bara så jävla bra. Ingen tvekan eller osäkerhet när jag höll i sågen utan det bara flöt. Så, bara för att någon hade berättat för mig att du kan det här nu, så var det inga bekymmer. Vi är knäppa vi människor, knepiga, knasiga, konstiga.


Åh vi bekräftelsesökande varelser, vi svaga och osäkra
Vi är människor, och jag kan inte annat än fascineras över hur fantastiska vi är
Alla känslor, all strävan och förundran
Alla styrkor, alla svagheter
All ängslan och rädsla
All glädje och sorg
Hur fantastiska är vi inte, vi människor
Med alla våra fel och brister

Home is where my bags are...


Flängandet har startat, fram och åter till Värnamo igen. Söndagkväll 13 mil norrut, fredag eftermiddag 13 mil söderut. Fast denna veckan fick jag en dag ledigt, inte fel. Så nu ligger jag i sängen och försöker sparka igång mig själv tillräckligt för att åka och träna.

Hemma är det som vanligt, Rex jagar efter en, Robin dunkar nån form av amerikansk 2000-tals hip hop och kylskåpet är tomt. Det kanske låter illa, men det är rätt okej, det är hemma numera helt enkelt.

Nu bytte musiken till Marilyn Manson och Rex har somnat vid fotändan på sängen som jag inte vill stiga upp ur.
Kvällens schema blir: träning, handling och sedan nerbäddning och en bra film. Efter en hel dag med huggning och förflyttning så kan det nog vara ungefär vad man klarar av.

Close

Vet inte om jag bara är lat eller helt enkelt inte har tillräckligt med energi, men jag pallar verkligen inte gå ner och träna. Dessutom intalar jag mig själv att jag ska ändå ut och hugga imorgon, det är ett träningspass om något.

Fast jag får så dåligt samvete, det känns som om jag verkligen borde, det är tävling på lördag och träningsläger nästa helg.

Men jag tyar inte...

Äh det löser sig, jag blir ju inte klen för att jag hoppar över en dag eller två.
Imorgon ska jag använda musklerna.
Det blir bra!

Puh.. Det är skönt att argumentera lite i skrift, det är enklare att se det framför sig än att bara höra det ramla fram och tillbaka i skallen.

Anywho; mitt rum luktar huggarställ och är alldeles nersläckt för jag har kollat film och inte orkat gå upp och tända. Ute i korridoren hörs någon form av techno och jag vill bara att det ska bli läggdags. Aldrig förut har dagarna gått så sakta...

Jag vaknar i cellen av att mobilens väckarklocka skriker och tjuter, jag släpar mig upp och dödar ljudet.
Försöker få datorn att sammarbeta, det tog en kvart innan den ville starta och koppla upp.
Går ut i korridoren för att gå på toa, i rummet bredvid bor en sån där äckligt stissig människa vars dåliga stereo skriker ut Volbeat.
Jag älskar Volbeat with all of my heart, men fan inte innan sju på morgonen på den volymen, med så dåligt jävla burkljud. Som om inte detta vore nog så hoppar fanskapet omkring i rummet och fnittrar, ja fnittrar!
Hondjur över 30 ska ge fan i att fnittra på de jävla viset.
Vem hoppar upp och ner till Volbeat, iklädd kjol klockan 06:55 på morgonen?
Man hoppar inte och fnittrar till Volbeat, jag hade kanske köpt det om det hade varit fler än en person, ett gäng som typ skulle åka till gran canaria eller något och taggade inför det.
Eller vad nu tragiska "käcka" varelser i den åldern pysslar med.
Det här är bara rakt igenom tragiskt och jag kan inte låta bli att bara avsky människor som inte kan fatta att det är fjantigt att sitta tillsammans med 5 pubertala 19-20 åringar på ett rum och dricka öl när man har passerat 30 och bli röd i ansiktet när de säger fitta.

Jesus... Jag blir så trött.

Well, nu har jag fått ur mig det så nu tänker jag återgå till att lyssna på morgonpasset en stund och vara glad som jag var innan jag bevittnade denna ohyggliga styggelse.

Sitter i cellen efter första skoldagen den här perioden, en dag avklarad 19 kvar. Det var lite lagom knöligt att ta sig upp men jag hann till frukost iaf. Måste dessutom leta upp Körven så jag får ett täcke, det var lite kyligt.
Dagen bestod av föreläsning med skogsvårdsstyrelsen om biobränsle, GROT och askåterföring. Det hela avslutades med studiebesök på Värnamos värmeverk. Inte så spännande alls, något av det.

Nu sitter jag alltså i cellen och väntar på matdags sedan blir det träning med Joel.
Ikväll finns det risk för några kalla och en hel del skitprat med teknikerna. Fint det!
Jag har ju dessutom strålande nyheter, Hannahs kommentar "Oh Fan" slog liksom huvudet på spiken.
Jag kan inte annat än hålla med.

Nej, slita sig härifrån, finna Körven och trycka i sig någon form av föda, ingen aning om vad dock.
Det märker vi!

Det brutala uppvaknande som bristen på bekräftelse kan ge, och det underbara lugn som infinner sig när man känner sig behövd, älskad och uppskattad. Pappa blev glad när jag erbjöd mig köra Alva till stallet, Alva blev ännu gladare när jag sa att jag skulle kolla när hon tävlade, Adam blev glad när han fick ha fest i källaren och jag blir glad när jag känner att jag har något att tillföra.

Det går runt och runt och om igen, man känner det så tydligt.
Jag blir lycklig när jag känner mig behövd men jag fylls lika mycket utav glädje när jag inte behöver behövas utan istället behöver människor, som då finns där för mig.

Det bästa jag vet är att omge mig med människor jag tycker om, när alla fungerar tillsammans. När allt flyter på, när alla jag behöver, älskar och uppskattar, känner sig behövda, älskade och uppskattade.


Round and around and around it goes

Är trött och kall, fryser alltid när jag är trött... Hopplöst
Men jag tänker inte klaga mer än såhär.
När anledningen är så bra så har jag inget emot att vara lite sleepy

Endast 6 dagar kvar innan återtåg till Värnamo och Östboskolan.
Är väl inget jag längtar till direkt, för det finns ju en massa fint här hemma.

Vet inte heller hur jag ska få allt att gå ihop; träffa baby, träning, plugg, köra maskin, vara social och sköta hus och hem. Däremot är jag helt övertygad om att det kommer lösa sig på bästa sätt och så länge hjärtat slår är det bara att köra på.


Att klockan 21:00 mata hästar och packa hö för att sedan dundra till Karlshamn och vräka i sig donkenmat, det är fint.

Hela mitt liv har jag älskat ordet revolution, jag påstår mig inte vara kommunist men jag kan aldrig neka till att det är den vackraste tanken om hur ett samhälle ska se ut.

För tillfället pågår det en revolution, förmodligen flera, men den jag syftar på är den i Egypten och övriga angränsande arabländer. Tunisien, Libyen, Jordanien, Syrien, Algeriet och Jemen.
Alla har de en sak gemensamt, stora klyftor mellan fattiga och rika samt en mycket stor andel fattiga.
I t.ex Jemen räknas 45% av befolkningen som fattiga.

Dessa länder styrs eller har styrts av kungar som ärvt sin makt som om det fortfarande var 1800-tal, eller utav "presidenter" som snarare är diktatorer.
Ska det verkligen vara ett föremål för demonstration på 2010-talet att vilja ha fria val?

Vi har det bra här i Sverige, det är sant, men liksom många andra länder så går vi snarare bakåt än framåt. Klyftorna växer, även här och andelen som lever i fattigdom ökar ständigt. Visst har vi fria val och demokrati, men det kan inte nekas att Sverige inte längre är ett välfärdsland. Utförsäkrade cancersjuka tvingas till arbete och fler och fler tvingas bo på gatan.

I Egypten ser vi en arg befolkning som offrar sina liv för demokrati, vi ser kamp. I Sverige ser vi en befolkning med blicken vänd mot USA och med en ökande egoism. "De pengar jag har jobbat ihop är mina!" Javisst men du som har ett jobb och du som har pengar, det är lätt för dig att säga. Hur kan man med gott samvete gå förbi uteliggarna i tunnelbanan i Stockholm varje dag och sen gå och rösta på ett parti som vill minska bidragen och göra de rika rikare?

Ibland kan det räcka med en rad ur en låttext för att väcka tusen tankar, det här var iofs bara ett kort och väldigt sammanfattat utdrag ur dessa.

Dock vill jag aldrig sluta tro att vi är starkast tillsammans och jag vägrar tro att det bästa sättet att leva i ett samhälle är för sig själv. Idén om ett samhälle och samexistensen i detta borde väl ändå utgå ifrån omsorg om varandra?


Enade vi stå, söndrade vi falla.

...when it's so hard to be anything at all

Sista dagen på praktiken idag, avslutades med restauranglunch och en eftermiddag på egen hand i skotaren.
På vägen hem fick jag ett par trevliga telefonsamtal; Karin ville att jag skulle komma och prata lite om livsval för ett gäng tjejer på fjorton år. Det är alltid lika smickrande när folk tycker att man har någonting att säga. Så jag ska skriva ihop något inspirerande tänkte jag, det är dock inte alltid så lätt, men jag brukar utgå ifrån de fyra raderna på underarmen. Perfektion är inte allt, det är egentligen ingenting mer än ett ord.

Det andra samtalet var från en journalist på sydöstran, han ville göra ett porträtt om mig sa han. Javisst sa jag, det är bra med reklam för lyftningen och klubben. Men om hela intervjun tänker handla om att jag är kvinna så blir jag faktiskt förbannad. Jag är tyngdlyftare också, inte bara den enda tjejen i blekinge som sysslar med det.

Aja, är nöjd med dagen måste jag säga. Nu ska jag svara på frågorna som journalist-mannen har skickat och sedan ska jag sitta framför datorn med gitarren som sällskap hela kvällen för Robin ska jobba natt.

Imorgon är det party på Solö gård!
Det är fint det! :)