transientsniper

Hela mitt liv har jag letat och försökt, bara hetsat vidare, alltid velat ha mer.
Därför är det så svårt när man har hittat ngt, man blir rädd och letar fel, tänk om there's more to it liksom.
Jag gör så mycket dumt, mycket på grund av osäkerhet men man kan inte skylla ifrån sig hela livet.
Man får bara en chans, det vet jag allt för väl. Saker kan göra ont och saker kan göra en både rädd och orolig.
Oron och osäkerheten tär och ilskan tar över. Rädsla ger ilska, jag är inte bättre än en hund.
Trycker in svansen mellan benen och morrar argt när jag egentligen vill gråta.
En rädd hund är en farlig hund, ser så tydligt den likheten nu, slutligen skäms jag som en hund.

Ironiskt kan tyckas.