Tonight I've shed my skin and placed it at your feet

Dagens soundtrack har varit Crimson Sky med Hoffmaestro, en helt genialisk låt.
Så fantastiskt bra!


Kvällen är här och dagen har bestått av praktik och träning.
En fin dag faktiskt, fick i uppdrag att klättra upp i träden och fästa vajern så vi kunde få ner de uslingarna.
Kom fram till att det är bra att inte vara höjdrädd, men jag är ju mörkrädd och rädd för typ allt annat så...
Anywho, träningen gick också väldigt bra, årsbästa i stöt och sammanlagt. 45 i ryck, 57,5 i stöt alltså 102,5 sammanlagt. Strålande känner jag, bådar gott inför helgen!
Som om inte detta vore nog så har alla valparna äntligen fått nya hem, till helgen är vi valplösa!
Tror ändå att man kommer sakna de små liven även om det bara känns som en lättnad just nu.

Nu blir det dags att ta tag i diskberget och att städa ut de sista resterna av helgens festligheter.
Som för övrigt var helt awsome! Thank you, alla som var här!

Stääääädning nästa! Suck :P

Vaken

Är vaken fast jag borde sova.
Men jag är lite uppe i varv och då är det svårt att sova
jag är happyface och du är fantastisk
Vet inte hur jag ska ta mig an all lycka
Lugnet som infinner sig när monstret i magen somnat
och hjärtat bankar dubbelstamp


Du är finast i världen
Japp det är du
Och varje tanke bär snart ditt namn


The ultimate near-gay-experience

Inte för att jag är världens största fan av all homohysteri om hur jävla speciella vi är och hit och dit.
Men det här var något av det mest klockrena jag har läst XD


1. Alla flator har ryggsäck
Handen på hjärtat: har du någonsin sett en flata med handväska? Nej trodde väl det. Vi har istället ryggsäck alternativt ingen väska alls, eftersom vi flator aldrig behöver ha med oss en massa läppglans och andra onödiga prylar. Mobilen i näven och snusdosan i bakfickan sen är flatan redo att ge sig iväg på nya äventyr!

2. Alla flator har en bild på Qruiser där de borstar tänderna
Av någon obegriplig anledning som ingen känner till.

3. Alla flator pratar om sex (jämt!)
Faktum är att vi sällan pratar om något annat.

4. Alla flator vet vad uttrycket "kolla på film" betyder
Åtminstone om man bara är två.

5. Alla flator har korta naglar
Eller för att citera lesbiska bloggaren Charlotte: "Jag brukar inte måla naglarna så ofta för jag har inga långa naglar, därför att man inte kan ha det om man är lesbisk. Man KAN inte och FÅR inte ha det. Så är det bara. IT'S A NO-NO!

6. Alla flator är kompisar med sina ex.
Av den enkla anledning att flatvärlden är för liten för att kunna byta partner så pass ofta att den lesbiska sängdöden inte slår till men fortfarande kunna gå ut på klubb utan att behöva undvika halva stället.

7. Alla flator har gynekolog-fobi
Att flator får något stirrigt i blicken när man pratar om gynundersökning är inte så konstigt. För hallå, hur kul är det att ständigt få frågor som "Har du killeeeee?" eller varför inte "Okej, du äter inte p-piller... varför då? Försöker du bli med barn eller??" Please! Lite hbt-kompetens vore på sin plats.

8. Alla flator röstar rödgrönt
Blodet är rött och hjärtat sitter på vänster sida. (Dessutom är ju Maria Wetterstrand så jävla het.)

9. Alla flator heter Anna
Och Sara “Bruden” Lövestams berömda raggningsreplik-tips "Är det du som känner Anna?" Är i princip kultförklarad i vissa flatkretsar.

10. Alla flator har pluggat genusvetenskap
Och om man inte är flata när kursen börjar så är man det i allafall när den är slut. Det är till och med vetenskapligt bevisat!

11. Alla flator har ett komplicerat förhållande till finkläder
Usch och blä inför alla typer av kalas, begravningar, släktträffar och bröllop för Vad ska man ha på sig? Eftersom ca 95% av flatorna är klänningsvägrare uppstår detta problem så fort något ska vara lite högtidligt. (Tänk scenen när Shane är på fest med Carmens släktingar så förstår ni). Visst, man kan ha skjorta och slips och grejer men om man inte känner för att vara väldigt uppenbart flatig just då eller har en homofob släkt blir det ganska jobbigt. "En liten blus kanske? Nja. Eller en piffig dräkt? Uuuhh... Jag känner mig bara utklädd och obekväm. Dessutom äger jag inget av det där. Jag vill bara ha mina vanliga kläder. Är det ok att komma i trasiga jeans..?"

12. Alla flator jobbar på Citymail
Jaha, vad då? Är det verkligen så?
Ja, så är det.

13. Alla flator grenslar
Den avspända, lite kaxiga bakåtlutande stilen med knäna brett isär när vi sitter samt den grabbiga, lunkande gångstilen gör att du känner igen en flata på 100 meters avstånd!

14. Alla flator har häng
Detta är ytterligare en anledning till att vi inte har väska, våra jeansfickor är nämligen gigantiska... praktiskt.

15. Alla flator överdramatiserar
Ja vi har alla sett scenen förut: flator som ryker ihop på krogen och blir utslängda. Någon brud börjar limma på fel tjej, tjejens flickvän dyker upp och blir svinsur, någon börjar veva och sen är fajten igång. Allvarligt ,hur gamla är ni? Skärpning.

16. Alla flator spelar fotboll
Och vi blir lika glada varje gång någon i damlandslaget kommer ut =D

17. Alla flator skaffar först hund, sen barn.
Bögarna däremot stannar vid hunden...

18. Alla flator har haft sex med minst hälften av sina närmaste flatpolare
Vi har alla varit med om det, bästa polaren ska presentera nya flickvännen och så fort du ser henne inser du att det är ditt tjejfests ragg från förra pride. Senaste flörten är efter några ölkvällar en i gänget osv. Och skulle man mot förmodan först bli vänner så kommer man för eller senare åtminstone provligga varandra.

19. Alla flator är antingen veganer eller köttälskare
Du hör knappast en flata säga: "Jo alltså jag är vegetarian fast jag äter fisk ibland och julskinka på julafton..." Nope! Här är det allt eller inget som gäller - antingen är du grodd-odlande straight-edge-flatan som kan rabbla receptet på linssoppa i sömnen eller så är du "jag kan inte leva utan kött, ge mig en biff NU"-butchen.

20. Alla flator är feminister
Vem fan skulle inte bli det med två kvinno-löner.

21. Alla flator har ett ambivalent förhållande till bögar.
Å ena sidan: de är skrikiga, fjolliga, utseendefixerade, och tenderar att ta över gaysamhället lite för mycket hela tiden, utan en tanke på att vi andra hbt:isar kanske vill ha lite utrymme vi också. (Dessutom vet vi ju att alla bögar är kroniskt ointresserade av allt vad politik och homokamp heter.) Fast å andra sidan är de ju alldeles..... alldeles... Underbara!
Bögarna är som din störiga lillasyrra - hon är sjukt jobbig ibland, men du älskar henne i alla fall. Såklart! 

22. Alla flator har kort hår
Kortklippt på ena sidan, sedan lite längre på toppen och någon snurr på det... typ. Har Pink stått modell?

23. Alla flator äger ett par birkenstock
Detta gäller i första hand 30+ flatorna, men gemensamt för alla flator är dom foträta skorna. Nada högklackat!

24. Alla flator blir fullare än bögar
Fast till skillnad från bögarna är vi så panka (snåla..?) att vi dricker alltihop på förfesten och inget på krogen. Detta är anledningen till att alla flatställen måste stänga efter tre månader.




Jag dör XD
Det är så mkt som bara stämmer så klockrent. Ja jesus... Även om inte jag personligen känner mig träffad av allt så har jag fan träffat folk som prickar nästan varenda rad XD



(Listan är från QX)

Nattetid

På min hårddisk finns en fil som heter N.txt
Här är den.

Ser du stjärnorna i taket nu min vän
en helt vanlig dag med en fantastisk kväll
och jag drömmer drömmar fint så underbara
det är precis såhär livet det ska vara
Så låt mig bara se dig le såhär på nära håll
Och jag lovar dig att ingenting annat spelar någon roll
Du är vacker som få och jag vägrar släppa taget
Du värmer dina händer och det bor en miljon fjärilar i magen
När vintern gnistrar som kallast utanför
Är det bara sprakandet från kaminen jag hör
Och all den värme ditt leende bara strålar över mig
Den ger jag när som helst med glädje tillbaka till dig

Lägg dina händer runt min nacke
Vi har stulit natten
Lägg dig här hos mig
Jag ska inte somna före dig

Våra brister gör oss till människor

Kampen mellan att veta vad man vill och att göra vad man vill. Alla har vi önskningar som vi vill ska uppfyllas, drömmar som vi vill uppnå.
Frågan jag ställer mig är då den; gör vi alltid vad vi kan för att sträva efter att detta ska uppfyllas?
Eller stannar vi liksom på halva vägen eftersom vi inte ens själva tror på att det kan inträffa?
Tveklöst är det så att vi många gånger misslyckas med att uppnå det vi helst av allt vill enbart därför att vi inte tror tillräckligt på oss själva. Visst finns det drömmar som är svårare än andra att uppnå, men mycket av det vi önskar ligger nog på en mer vardaglig nivå. Små saker som vi vill ha, men inte vågar ta för oss av. För rädslan finns alltid där; vad händer om jag gör så? Skräcken inför konsekvenser begränsar oss med följd att vi aldrig eller sällan vågar satsa.

Friskt satsat,hälften vunnet brukar man säga och det stämmer nog bättre än vad man tror i många fall. Vågar man satsa så har man i alla fall gjort vad man har kunnat för att försöka nå det mål man strävar efter. I en värld där vi ständigt matas med information om vår otillräcklighet och hur vi bäst ska kunna förbättras, blir ingen människa mer självsäker. Vi bantar, sliter på gymmet, köper nya kläder, skaffar dyra möbler och försöker allmänt höja vår "status". Frågan man måste ställa sig är för vem gör vi dessa saker? Vet vi ens det själva?
Kommer vi någonsin våga ens tänka tanken att satsa på att uppfylla våra önskningar, när allting bara kretsar kring hur bra vi måste vara för att förtjäna dessa saker. Vem bestämmer vad en människa är?
Vem bestämmer vilka som ska lyckas?
Jag vill så gärna tro att det är vi själva som styr våra öden, men jag kan inte låta bli att känna mig tveksam.
När rädslan för vad som kommer att hända begränsar oss så att första prioritet blir att känna sig bra nog enligt andra för att ens våga önska.

Ingen annan än vi själva bär ansvaret för våra handlingar, men vi bär alla det gemensamma ansvaret för varandras begränsning. Små små ord blir stora i en annan människas öron. Viktigt blir oviktigt då rädslan för misslyckande gör sig påmind.

Jag antar att det enda jag vill säga är, fortsätt drömma, fortsätt önska.
Ingen annan än du kan leva ditt liv, ingen annan än du kan följa dina drömmar.

Det man har bestämt sig för att göra

Enligt många forskare, psykologer och filosofer så är meningen med människans liv att fylla ett syfte. Att göra någonting konstruktivt, som t.e.x. att arbeta. Att ha ett jobb att gå till, eller någonting annat självuppfyllande att syssla med. Det finns många historier om människor som mått hur bra som helst tills dess att de gått i pension, då de plötsligt utan någon "fysisk" förklaring blivit sjuka efter att ha känt sig meningslösa. Som att man inte bidrar till omvärlden längre.

Vi behöver sysselsättning, ledighet är skönt, men utan måsten tappar man glädjen över ledigheten. Många som vinner pengar fortsätter jobba, även om de vinner så stora summor att de blir ekonomiskt oberoende för resten av livet. 

När jag var liten ville jag bli cowboy, samurai eller helst Yoshimitsu (en av karaktärerna i tv-spelet Tekken). Senare förstod jag att det går ju inte. Så nästa dröm blev journalist, det eller författare. Sen ville jag bli musiker, men det blir man ju bara inte... hur mycket estetprogram man än går.
Någonstans under gymnasiet, förmodligen då det var SÅ viktigt att vara akademiker, så ville jag bli jurist. Var helt inne på det och pluggade som ett djur, men det var lite för mycket jobb.
Efter studenten kom drömmen om journalistyrket tillbaks och jag sökte t.o.m. till journalisthögskolan i sthlm, kom in, men tackade nej. Pluggade psykologi en termin, men mer blev det inte.
Hamnade på arbetsförmedlingen totalt clueless, drömmarna om musiker eller författare/poet fanns kvar (finns kvar), men som sagt, det händer ju bara inte.
Då dök piddaskrället upp och skickade ut mig i backen. Och idag när jag satt där och skumpade runt ute i skogen, så kände jag bara ett lugn.
Lugnet som infinner sig när man bestämt sig för vad man ska göra.

Konkret realitet, ett snäpp ner



Ibland känns det som om hela världen ryms i min hand

När jag blundar kan jag se det, känner hur allt lever
Rörelsen i marken när man närmar sig och kraften
Hur allting bara gungar och tankarna blir lugna
Drömmer jag så låt mig inte vakna, ta mig inte tillbaka
Verkligheten känns som siden i min hand, sökte just det jag fann


Some of it, yes

På hotellrum i Jönköping.
What to say, jag är trött...



Men klart att jag är glad.
Sitta vid köksbordet och äta kan vara så bra.
Och sömnlösa nätter också.



Roses are red and violets are blue
They both look pretty good babygirl,
but then so do you <3

Fredagkväll

Jag är trött och funderar starkt på att gå och lägga mig eftersom jag ska åka iväg kl 6 imorgonbitti.
Pratade lite med Agnes och kom fram till att jag saknar henne massa massa. Hoppas hon kommer nästa helg, då blir Zara lycklig hest.
Robin går omkring och är rastlös.
Valparna skriker och Loppan vill äta Tarzan.
Det mesta är som vanligt och jag börjar få rutin på Kyrkhultslivet.
På måndag börjar praktiken och imorgon ska jag åka till Jönköping med helt nytt folk.
Hotellvistelse brukar iofs vara trevligt och jag är inte särskilt nervös varken inför kursen eller sällskapet.
Monstret i magen är tyst och lugnt.
Leendet dröjer sig kvar.

Good morning

Vaknar till liv 10:25 av att solen lyser en rätt i nian. Från källaren skriker valpar och från hallen gnyr Loppan. Torr i munnen. ont i kroppen och rummet känns som ett kylskåp. Efter en djup diskussion mellan hjärnhalvorna och övertalning av kroppen masar jag mig upp och sätter fötterna på det iskalla golvet. Vacklar ut i köket, disken ser ut som mount everest och att sätta på kaffe känns som ett dagsprojekt. Tar valpmaten och halvramlar ner för källartrappan. Där sitter tre gula små gangsters och tjuter. Handskar på och samlar bajs. "There's nothing like the smell of dogcrap in the morning". Valpar får mat, stora vovvar får mat och rastas, en cigg på altanen och ett samtal till Mattias. Kanske kan man lyckas hitta en praktik, han skulle rigna någon snubbe. In igen och här sitter jag nu, magen kurrar trots illamåendet och jag försöker förgäves fukta strupen med ett glas vatten. Har fortfarande inte satt på kaffe... Sätter igång Volbeat och hoppas på energi, allting känns som årsprojekt.

Nästa steg blir disken, dammsugaren och duschen. Alla måsten börjar på d av någon anledning...
När sambo kommer hem från jobbet ska vi hämta släp i Bisken och sedan kånka soffa hos Emilia, begriper inte hur jag ska orka... Suck.

Men, solen skiner och himlen är blå. Gräset skymtar fram och fåglarna skränar.
Vem är jag att klaga?

Nattsysselsättning deluxe

Jag gillar att få svar på frågor så...



!Palante, Siempre Palante!
is a documentary about the history of the Young Lords. Through interviews with former members and archival footage, the dynamic and vibrant story is told. Produced by former member Iris Morales, the award-winning film now available on DVD.


At a crossroads in US history, the Young Lords fought for human rights of Puerto Ricans and other oppressed people. Known for bold actions and dramatic protests, they brought attention to the dire conditions that people were living in the 1960s and 70s paving the way for progressivel changes.

 

 

 

Det verkar lite som om det hela handlar om konflikten mellan Puerto Rico och USA back in the days. Grundat på Puerto Ricos kamp att frigöra sig från USA.

 

Detta är bara en gissning, så ni vet.


Cottonmouth

Det är på kvällen, när det blir mörkt och förvirrat.
Det är då det är underbart att veta att man har en sån som du.
En sån man kan ringa och vara knäpp och nojig inför.
En sån som lyssnar när man upprepar samma nötta meningar om och om igen.
En sån som förstår och lugnar.
En sån som säger oroa dig inte, jag tänker likadant.
En sån som säger, ja jag vet.
En sån som står ut och tar mig för den jag är.
En sån som finns där och som man inte behöver be om ursäkt inför.
En sån som gör monstret i magen obetydligt.

Vad hade jag gjort utan en sån som du? <3

"With a gun in your mouth, you speak only in vowels."

Narrator: Well, what do you want me to do? You just want me to hit you?
Tyler Durden: C'mon, do me this one favor.
Narrator: Why?
Tyler Durden: Why? I don't know why; I don't know. Never been in a fight. You?
Narrator: No, but that's a good thing.
Tyler Durden: No, it is not. How much can you know about yourself, you've never been in a fight? I don't wanna die without any scars. So come on; hit me before I lose my nerve.
Narrator: This is crazy.
Tyler Durden: So go crazy. Let 'er rip.
Narrator: I don't know about this.
Tyler Durden: I don't either. Who gives a shit? No one's watching. What do you care?
Narrator: Whoa, wait, this is crazy. You want me to hit you?
Tyler Durden: That's right.
Narrator: What, like in the face?
Tyler Durden: Surprise me.
Narrator: This is so fucking stupid...
[Narrator swings, connects against Tyler's head]
Tyler Durden: Motherfucker! You hit me in the ear!
Narrator: Well, Jesus, I'm sorry.
Tyler Durden: Ow, Christ... why the ear, man?
Narrator: Guess I fucked it up...
Tyler Durden: No, that was perfect!



Jag vill se fight club, NU!
Underbar film, underbara citat!


Slide

Alla dagar från då och alla dagar från och med nu

Det finns mycket här i livet man bara har gjort och lämnat bakom sig. Dagar som har betytt mycket som bara har passerat förbi. Det är så många människor man mött som man inte ens minns längre. Saker man skrattat åt, gråtit över och blivit överlycklig för. Allt bara passerar, mycket glöms men mycket finns kvar. Människor har försvunnit och kommit tillbaka och varje liten pusselbit blir livet. Kanske är det tragiskt eller bara naturligt, man har helt enkelt inte plats för allt. Hjärnan må vara ett arkiv, men det är inte hur stort som helst. Vissa saker finns bara kvar som en bild, eller en känsla. Någonting man minns då och då, men inte hittar tillbaka till av sig själv.

Viktigast är väl kanske ändå att leva i nuet, att inte försöka springa i förväg eller sitta och stirra tillbaka. Att surfa på vågen när den väl kommer, att fylla livet med glädjeögonblick och acceptera faktumet att det tar emot ibland. Jag säger det ofta och jag säger det igen; utan uppförsbackar kan det inte finnas nerförsbackar. Det gör ont ibland för att vi ska minnas hur det känns när smärtan släpper och utan tårarna glömmer vi hur det känns att le. Lyckan är svårfångad men så lätt att ignorera när den väl infinner sig. Istället blir den till oro inför att förlora den och all känsla går förlorad till förmån för ångest. Människor är knäppa och mer än så är det inte med det. Osäkerhet och misströstan kastar skuggor och solskenet förlorar sin glans om vi oroar oss för när det ska börja regna igen.

Så varför inte bara sola sig i glansen tills dess att molnen hopar sig och regnet kommer, bli lite blöt för att minnas hur gött det var när solen sken.

Hold me steady

Vad kan jag säga?

Jag vill bara att allt ska vara bra varje dag, hela dan.


Kampen mellan monstret i magen och lejonet i hjärtat

Så var det söndagkväll, även om varje dag känns som helg nu när man är ledig så är det ändå ngt speciellt med söndagkväll. Helgen är slut, en ny vecka ska börja, måndag betyder allvar igen. Fast det är väldigt lite allvar för tillfället, det är bara praktikpaniken som hänger som ett stort svart moln över mig. Det löser sig säkert det också, på något sätt.


Har tusen tankar i skallen som vanligt, men noll sammanhang. Allt virvlar omkring som löven på hösten och jag försöker febrilt fokusera blicken. Allt bara händer just nu helt enkelt. Så är det och jag ska absolut inte klaga, bara försöka organisera tanken och samla funderingarna. Kasta bort onödiga tankar och lägga energin på det fina, försöka slå bort skuggorna som kastar sig över varje solglimt. Jag tänker inte låta fan på väggen vinna och djävulens advokat kan dra tillbaka åt helvete. Viljan ska slå oron på truten och stark ska jag segra.



Det finns en miljon frågor men väldigt få svar
Och jag som vill veta allt omedelbart
Rastlös och virrig
Känslig och stirrig
Ha överseende med mig
Jag blir som ett asplöv med dig

Whirly Swirly Silverlining

Konsten att falla rakt igenom golvet och lämna allting utanför
Vem är det som väljer när alla vägar är valda
Vilse och borta och ingenting alls
Någonstans bor tanken och jag famlar mot kanten
Men mitt i världen inuti en kärna som brinner
Drömmer vi om glada dagar
Och jag vet det att längtan aldrig tar slut
Den bara känner sig lite nöjd ibland
Stegen bakom mig och jag glömmer spåren
En ny dag, en ny tid, en ny värld
Man lär sig med åren

Andas i tystnad sänk aldrig din blick
Du är fantastisk, låt världen få se

Jag älskar att se dig prata om saker som får dig att le

Saturday I love you like gold

Vaken men inte helt igång, för söker tvinga ner lite käk och kaffe om typ en timme bär det av till träning.
Suck, idag är det en stressdag, jobbigt värre, hatar att ha tusen saker planerade...

Däremot hatar jag verkligen inte att världens bästa Mäzi och Pidden kommer hit ikväll och vackraste, finaste Nina.
Det är väldigt bra på alla sätt. Robin ska laga mat och jag ska se söt ut, med tanke på att jag är verkligen helt värdelös på det där med matlagning. Jag önskar jag kunde, faktiskt... men nej, det bara går inte, helt enkelt.

*tittar snett neråt och sparkar väck loppans tassar från tarzans bur*


Är kanske något jättejävlatrött på hundar för tillfället. Inte Rex då men... ja nej suck..

Nu ska jag äta färdigt, packa träningsväskan och tänka positiva tankar.
Förstår inte vad jag kinkar om hela tiden... Jag är ju lycklig.


Damn it!


Legend

Vi finns kvar i det vi gjort för andra människor

Den dagen vi gått bort kvar finns våra känslor

och de människor vi mött

De känslor vi förmedlat

och de känslor som fötts

 

I en frusen värld

Stannar de kvar

Medan din karriär försvinner samma dag

Vad kvittar det väl då om du tjänat stora summor

Vad betyder pengar utan luft i dina lungor

 

För det är sant så min vän

Varenda människa blir en legend

För alla som älskat lever kvar bland vänner

En vacker dag blir vi

Alla legender

 

I minnet har vi kvar

en bild en känsla

Ett solitt avtryck

av en annan människa

Någon som fått oss att känna

Att vi är utvalda och speciella

 

Så den dagen då vi

Slutligen lämnar detta liv

Lämnar vi kvar en liten bit

Av oss själva

Vi blir minnen och känslor

för andra människor

 

För det är sant så min vän

Varenda människa blir en legend

För alla som älskat lever kvar bland vänner

En vacker dag blir vi

Alla legender


Känslan

Man kan stirra sig blind på saker runt omkring
Men det är ändå inuti som det verkligen betyder någonting
Och vare sig vägen bär fram eller tillbaka
Är det i din famn jag helst vill vara
Lagom till natten tar vid och allting blir still
Vill jag bara ligga nära, så nära intill
Och när dina andetag känns mot min hals
Vet jag att oron betyder ingenting alls

Good evening

Så att jaha, nu har jag skapat en ny blogg.
För att jag har fått för mig att jag vill det...
Har ingen aning varthän det här kommer bära, men det märker vi.

Jag flaxar ändå mest runt så det här får väl bli platsen där jag mellanlandar lite.

Eftersom jag är en sucker för att placera bokstäver i rad så blir det väl i stort sett det som kommer hända.

Den som lever får se!

/Z


RSS 2.0