transientsniper

Vaknar till liv 10:25 av att solen lyser en rätt i nian. Från källaren skriker valpar och från hallen gnyr Loppan. Torr i munnen. ont i kroppen och rummet känns som ett kylskåp. Efter en djup diskussion mellan hjärnhalvorna och övertalning av kroppen masar jag mig upp och sätter fötterna på det iskalla golvet. Vacklar ut i köket, disken ser ut som mount everest och att sätta på kaffe känns som ett dagsprojekt. Tar valpmaten och halvramlar ner för källartrappan. Där sitter tre gula små gangsters och tjuter. Handskar på och samlar bajs. "There's nothing like the smell of dogcrap in the morning". Valpar får mat, stora vovvar får mat och rastas, en cigg på altanen och ett samtal till Mattias. Kanske kan man lyckas hitta en praktik, han skulle rigna någon snubbe. In igen och här sitter jag nu, magen kurrar trots illamåendet och jag försöker förgäves fukta strupen med ett glas vatten. Har fortfarande inte satt på kaffe... Sätter igång Volbeat och hoppas på energi, allting känns som årsprojekt.

Nästa steg blir disken, dammsugaren och duschen. Alla måsten börjar på d av någon anledning...
När sambo kommer hem från jobbet ska vi hämta släp i Bisken och sedan kånka soffa hos Emilia, begriper inte hur jag ska orka... Suck.

Men, solen skiner och himlen är blå. Gräset skymtar fram och fåglarna skränar.
Vem är jag att klaga?