Yes

And the lions ate the christians and the christians burned the witches

And even I am out of explanations...


Vi är känslovarelser vi människor
Vissa mer än andra
Vi är varje liten partikel
Och vi lever för varandra
Skakande rädda
Små varelser
På kanten till branten
och vi faller
Ja vi faller
Faller en, faller alla
Vi för dem
Och dem för varandra

Hatet i bröstet
Hämnden i hjärtat
Trilskas med ängslan
Vill så gärna älskas av nån annan
Längtan så stark
Oro så stickande vass
Visst önskar vi alla
Oss bort någon annanstans
Ibland det är bara så det är
Men med dig vid min sida
Vill jag vara just här


I solstrålarna under gardinen virvlar dammet

På plats i skolan, är duktig och gör vad jag ska.
Ringer efter folk som inte svarar,
ordnar och fixar, betalar
Flyttar pengar, klipper och klistrar
Försöker få pusselbitar att passa ihop
Alla ska bli nöjda, jag ska vara glad
Dagarna springer ifrån mig men det gör ingenting
Förrän den dan det är för sent
Men den dan är inte idag
Solen gör varje människa glad
Skrapar i hörnen som i ett nästan tomt smörpaket
Försöker hitta energi
Måste orka, ska fixa
Det här är ingenting
Det är lätt, det är nästan redan ordnat
Allting blir bra ska du se
Pengar är bara siffror på en skärm
Det löser sig alltid till slut
Det är bara till att ringa, ordna och fixa
Innan tiden hinner löpa ut
Ignorerar känslan av otillräcklighet
Gömmer den inuti i hemlighet
Jag är din, jag är förlorad
Inga problem kan bli för stora
Tänker positivt
Det blir bra, någon dag
Jag vet

Det finns en fagrare glans någon annanstans

Men den glans och det skimmer som jag får till skänks just här är just den jag sökt.

Våren kom måndagen den 4:e april, solen spräckte ett tungt molntäcke och värmde upp en frusen tillvaro. Nu går det fort till sommaren, det kan jag säga utav ren och skär erfarenhet. Dagarna blir längre, ljusa kvällar och löven spricker fram. Det är samma sak varje år och jag kan inte annat än känna lycka, fågelkvitter och andra klischéer fyller mig med lycka likt exploderande fyrverkerier. Endast små, små smulor av osäkerhet sätter tillfälliga stopp i maskineriet. Förhoppningsvis kan man med lätthet låta dessa passera, även om jag blir lika ångerfull varje gång. För varje steg bakåt ska jag ta två framåt, det lovar jag.

En vecka kvar i blekingeland och sedan 6 långa i Värnamo, men med siktet inställt på vackra vårhelger så ska jag nog reda upp det också. Våra vårhelger darling, detta är vår vår.


RSS 2.0