transientsniper

Ikväll sägs det att det ska blåsa riktigt ordentligt. Det skrämmer mig lite, vet inte varför egentligen, jag bara tycker det är obehagligt. Just nu sitter jag iklädd hälften av min arbetsklädsel d.v.s långkalsonger och flanellskjorta och väntar på att klockan ska bli 18 och träningsdags.

Jag har egentligen ingenting att skriva, jag bara kände för att göra det. Dock är det väldigt få tankar som rör sig i mitt huvud för en gångs skull. Det är märkligt det där att när man inte tänker på någonting, för det måste man väl ändå göra hela tiden egentligen. Eller? Vad är det som räknas som tankar? För saker och ting hoppar ju omkring därinne hela tiden utan att nödvändigtvis vara konkreta. Det är ju inte så att man tänker nu andas jag och sitter vid datorn och nu sjunger Ola den texten genom högtalarna och det där var nog ett E moll. Det är en hel hög med stimulin som konstant matas in i huvudet, ljud, bild, text och en massa mer. Det finns i huvudet men det är inget man reflekterar över. När jag är riktigt lycklig är mitt huvud oftast fullkomligt tomt, inte en tanke krävs. Bra är väl det, för känner jag mig själv rätt så skulle jag ändå bara fundera över när lyckan skulle ta slut. Idag när jag körde hem från jobbet fick jag den där känslan igen, den som varenda gång nästan får mig att gråta. Känslan av lugn och glädje. Ingen oro, la dolce vita och ingenting annat.

Din blotta existens är det bästa jag vet