transientsniper

Här sitter jag full utav medvetenhet och äter fattiga riddare som om jag aldrig hade sett mat förut. Solen har gått ner för en bra stund sen, men idag sken den iaf en stund. Huset har blivit någorlunda städat idag och livet känns fint.

Fick en märklig känsla idag när jag satt på altanen, det var nästan som om jag såg mig själv sitta där, utifrån. Ni vet som när man drömmer, man är sig själv i drömmen men ändå ser man allt som en film. Det tog mig flera minuter att komma tillbaka till tanken på att jag satt just där just då.

Det hade varit praktiskt att se sig själv så ibland, men självklart är det bättre att vara i nuet och faktiskt uppleva det man håller på med. Att känna hur fint allting är, inte bara tänka tanken på hur fint man har det.



För övrigt har jag tänkt mycket på det där med folk som kommer till och försvinner ur livet. Hur man egentligen är lite som en tågstation, vissa bara passerar på väg någon annanstans. En utav dessa som kommit och gått i mitt liv och tagit mycket plats men ibland ingen alls, pratar jag inte alls med nu, vi har inte pratat på snart ett år, vi som i stort sett konstant andades samma luft.
Klart jag aldrig kommer glömma när vi tjuvrökte vid ån eller när vi cyklade runt Olofström på nätterna. När vi söp ner oss på mammans tequila eller när du hämtade mig i Kristianstad när allt var kaos. Vi har inte alltid varit särskilt kärleksfulla mot varandra och stundom ganska råa, Men vi lärde oss livet tillsammans, och alla högstadiets hinder byggde vi upp och klättrade över tillsammans. Ibland byggde vi upp dem för varandra och det fortsatte vi med sålänge vi kunde, av någon idiotisk anledning. Vi tävlade oftast om allt och det var sällan vi egentligen bara hade det bra. Dock ska det kommas ihåg alla dagar och nätter vi suttit och bara skrattat så vi gråtit, eller spelat tv-spel i flera dygn. Svängstanätterna i köksfönstret med tonvis av cigaretter och tropiskt-te. Allting sket sig oftast men fan vad kul vi haft. Jag saknar dig ibland, men jag vet så väl att det är bättre att spara alla bra minnen nära hjärtat än att putta bort dem med fler dåliga. Vi har det bäst i varsin del av atmosfären.

När ån den forsa som värst
när våren slog oss med susande vindar
och solsken i grönskande land
när allt var enkelt och vi var oslagbara

Du och jag och sommarnätter
ropen skalla kärlek åt alla
tunnlar och sprayburkar
världen stod stilla och vi snurrade runt varandra

Du var min bro och jag din
ån den forsa och vi med den
ingen kan minnas det som jag
den lyckligaste tiden i livet
var så svår varje dag

Och jag hade skrattat åt mig själv då
om jag såg mig själv nu
och jag hade gråtit bistert om jag såg
att vårt vi, nu bara är jag och inte du

För alla dagar som vi hade 
och alla saker som försvann
för alla minnen som vi minns dem
för att jag saknar dig ibland
för att jag alltid älskade dig lite mer
än du älskade mig
för att jag kom att hata dig
samma stund som vårt vi
försvann