Why should it be so bad to be bad...

...when it's so hard to be anything at all

Sista dagen på praktiken idag, avslutades med restauranglunch och en eftermiddag på egen hand i skotaren.
På vägen hem fick jag ett par trevliga telefonsamtal; Karin ville att jag skulle komma och prata lite om livsval för ett gäng tjejer på fjorton år. Det är alltid lika smickrande när folk tycker att man har någonting att säga. Så jag ska skriva ihop något inspirerande tänkte jag, det är dock inte alltid så lätt, men jag brukar utgå ifrån de fyra raderna på underarmen. Perfektion är inte allt, det är egentligen ingenting mer än ett ord.

Det andra samtalet var från en journalist på sydöstran, han ville göra ett porträtt om mig sa han. Javisst sa jag, det är bra med reklam för lyftningen och klubben. Men om hela intervjun tänker handla om att jag är kvinna så blir jag faktiskt förbannad. Jag är tyngdlyftare också, inte bara den enda tjejen i blekinge som sysslar med det.

Aja, är nöjd med dagen måste jag säga. Nu ska jag svara på frågorna som journalist-mannen har skickat och sedan ska jag sitta framför datorn med gitarren som sällskap hela kvällen för Robin ska jobba natt.

Imorgon är det party på Solö gård!
Det är fint det! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0