22:00
Lite närmre marken
Än stjärnorna i det stora svarta
Lite närmre marken
På asfalt i gaktlyktans orangea sken
Här nere bland gruset och vissnat gräs
Här i kanten mot diket vid vägen
Där vi går och stegen ekar i kvällen
När månen är som störst
Och jag är som minst
Varje osäkerhet i mitt bröst
Och din kalla självsäkra stämma
Aldrig är du så skrämmande som då
I ditt territorium
På asfalten, vid diket, intill vägen
I gatlyktans orangea sken
När stegen ekar och våra skuggor blir långa
Ett par steg bakom
Där är jag som räddast
Än stjärnorna i det stora svarta
Lite närmre marken
På asfalt i gaktlyktans orangea sken
Här nere bland gruset och vissnat gräs
Här i kanten mot diket vid vägen
Där vi går och stegen ekar i kvällen
När månen är som störst
Och jag är som minst
Varje osäkerhet i mitt bröst
Och din kalla självsäkra stämma
Aldrig är du så skrämmande som då
I ditt territorium
På asfalten, vid diket, intill vägen
I gatlyktans orangea sken
När stegen ekar och våra skuggor blir långa
Ett par steg bakom
Där är jag som räddast
Kommentarer
Trackback
