Svunnen dag, blott mitt jag

Det finns många tomma ord
Och fulla dagar
Med halvtaskig ångest
Man bara klagar
Det är svårt att förklara
Den där känslan där inne
Men jag har haft den
Så länge jag kan minnas
Det är rent av omöjligt
Att slå sig fri
Det är tusen nålar
Och krig inuti
Det är som en rad
Av hjärtattacker
Det är onda andar
Som biter en i nacken
Man springer genom mörkret
Blind och fördärvad
Man spottar ut blod
Skär sig på skärvor
Från krossad själ
Man ropar och längtar
En värld där utanför
Fylls av förväntan
Kämpar mot hatet
Men det fyller upp magen
Och som tryck över halsen
Ångest blir kragen
På tvångströjan
Som är mitt fördärv
Jag är så ledsen
Att du fick se mig så här

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0